Ljudtekniker
som arbetade med film och television i början av 50-talet ville ha små
mikrofoner. Men för att Neumann skulle kunna uppfylla deras önskan
behövdes riktigt små elektronrör. Omkring 1953 började Telefunken
tillverka ett sådant rör, med beteckningen AC701k.
Neumann
KM53 var den första mikrofonen i KM-serien. (”KM” står för
”Kleinmikrophon”, d.v.s. liten mikrofon.) Modell KM53 lanserades 1953
och var en kula med membran av aluminium.
Året därpå
introduceras KM54, en kardioid med membran av nickel. Ett nickelmembran
kan göras mycket tunt, och tunna membran kan återge små vibrationer och
ge stor detaljrikedom åt ljudet. Metallmembran har dessutom den
fördelen att de tål värme från strålkastare betydligt bättre än
plastmembran.
KM53 och KM54 tillverkades med tiden också som KM53a och KM53c samt KM54a och KM54c, allt eftersom elektroniken modifierades.
Ytterligare
en modell i KM-serien kom 1955. Den fick beteckningen KM56, hade
nickelmembran och var omställbar mellan kula, kardioid och åtta. En
senare modell med upphottad elektronik fick beteckningen KM56c.
Alla mikrofoner i KM-serien som inte är ”c”-modeller, går att bygga om
till ”c”. Resultatet blir ett lägre brus till priset av ett något
annorlunda ljud.
KM53a, KM54a och KM56 finns dessutom med HF-tätade stora
Tuchelkontakter, då med beteckningarna KM253 (kula), KM254 (njure) och
KM256 (omställbar). Det finns även en modell med beteckningen KM256F,
som saknar karakteristikomkopplare och istället fjärrkontrolleras från
nätaggregatet.
Nätaggregat till dessa KM-mikrofoner: N52, NKM eller NN48. Batteriaggregat: BB12.
KM53a är 120 mm lång och väger 90 gram. Ø 21 mm.
KM54a är 130 mm lång och väger 110 gram. Ø 21 mm.
KM56c är 150 mm lång och väger 125 gram. Ø 21 mm.
|
