Inspelningen av SOPOR

Inspelningen av SOPOR, 1980-81
av Roland Sterner, FSF

Den 23 mars 1980 hölls en omröstning i Sverige om den fortsatta användningen av kärnkraft i landet. Tage Danielsson hade tidigare visat att han var en stark motståndare till kärnkraft, inte minst genom monologen ”Om sannolikhet” (angående Harrisburg-olyckan) i revyn ”Under dubbelgöken” år 1979.

Några veckor efter omröstningen, den 15 april, mötte Tomas Dyfverman och jag Tage Danielsson och gjorde en intervju med honom till ett inslag i 10:e TM-seminariet, en film som skulle handla om variabel bildfrekvens. Vi frågade honom hur han skulle ställa sig till att fritt kunna variera bildfrekvensen för främst komiska effekter, något han provat i några scener i ”Picassos äventyr” 1977. Det var som vanligt mycket trevligt att träffa Tage och vi fick många fina synpunkter på frågan om bildfrekvenser.

Efter drygt en vecka ringde Tage till mig och sade att han planerade att göra en film med anledning av kärnkraftsomröstningen. Den skulle ha formen av ett enkelt reportage, och trots att den skulle gå på bio skulle den upplevas som en TV-sändning. Vi talade en stund om hur det skulle kunna lösas, och sedan hörde jag inget mer om filmen på en månad. Den 22 maj ringde Tage och frågade om jag kunde fotografera denna film, som skulle börja spelas in tidigt på hösten och ha premiär på årsdagen av kärnkraftsomröstningen, omkring den 23 mars 1981. Jag tackade förstås ja, och började fundera på vilka medarbetare jag skulle försöka få.

Men så ringde Tage någon gång under sommaren och meddelade att filmplanerna var nedlagda, utan att ange något skäl. Jag accepterade detta utan att fråga ytterligare, eftersom jag var upptagen med att filma sommarscener till Lars Molins ”Höjdhopparn”.

I början på hösten, kanske i september, hör så Tage av sig än en gång och meddelar att filmen ska göras, trots allt! Det enda som inte är förändrat är premiärdatum, det är fortfarande 23 mars 1981 som gäller. SF ska producera, Olle Hellbom och Tage är producenter, Waldemar Bergendahl är produktionsledare, inspelningsledare är Elisabeth Lee och Jan Hellbom.

Förutom långfilmen ska det göras en liten kortfilm på några minuter, en sorts parodi på reklamfilm som propagerar för hög strömförbrukning! Vi börjar inspelningen av den filmen den 27 oktober 1980, i SF:s Gröndalsstudio med Thord Carlsson som programledare. Samtidigt pågår förberedelserna för långfilmen. Sminkprov på några av skådespelarna tas den 6 – 8 november.

För att uppfylla kravet att filmen ska upplevas som ett TV-reportage, är den ursprungliga planen att filma på 16 mm, scanna filmen, visa den i en professionell videomonitor och filma av denna på 35 mm film. Vi började därför filma några scener som föreställde olika demonstrationståg på 16 mm och därefter prova metoden att filma av en monitor. Det visade sig bli alltför dåligt, men scenerna kunde inte tas om utan finns med i den färdiga filmen. Nästa försök var att filma på 35 mm men kopiera in TV-linjer över bilden, vilket utfördes av Per-Olof Ohlsson på SF. Även detta blev alltför störande, så filmen gjordes därefter till största delen helt normalt på 35 mm film.

Trots den stora tidspressen blir filmen synnerligen innehållsrik och har en otrolig rollista. Filmen utspelar sig till stor del på kungliga Slottet, där kungaparet spelas av Brasse Brännström och Grynet Molvig. Kronprinsessan Victoria, vid det laget tre år, spelas av Lena Nyman. Även Carl Philip medverkar, men han spelas av ett barn i rätt ålder, Tobias Goldman. Hjördis Pettersson, i en av sina sista roller, gör slottsfrun Eleonora.

Foto: Lennart Peters

Tage Danielsson och Roland Sterner
vid inspelningarna i Spegelsalen på Grand Hotel.

Eftersom filmen handlar om ett uppror bland barn, så är barn- och ungdomsskådespelarna mycket viktiga. De mest framträdande i den gruppen är Mia-Lena Gusterman, Stefan Devlin, Sven-Erik Olsson och Kristian Almgren.

I övrigt medverkar stora delar av Sveriges skådespelarelit. Gösta Ekman är chef för SÄPO, John Smith, som uppträder i många olika skepnader. Hans Alfredson är bland annat rikspolischef, överbefälhavare, politisk kommentator i TV och näringslivschef. De dåvarande partiledarna spelas av Sven Lindberg (Palme), Margaretha Krook (Gösta Bohman), Pierre Lindstedt (Lars Werner), Allan Edwall (Fälldin) och Lars Amble (Ola Ullsten).

I filmen ser vi också bl a Magnus Härenstam, Sigge Fürst (i sin sista roll), Hatte Furuhagen, Gus Dahlström, Erik Zetterström, Gunnar Svensson samt ett stort antal TV-personligheter och nyhetsankare: Lars Orup, Bo Holmström, Olle Söderlund, Åke Ortmark, Mats Hådell, June Carlsson, Sigvard Hammar, Christina Jutterström och många andra.

Foto: Lennart Peters

Tage och Roland i förgrunden, till vänster A-ljud Christer Furubrand,
snett bakom kameran B-ljud Per Carleson.

Att filma på Kungliga Slottet var helt uteslutet. Den stora slottssalen som barnen ockuperar är spegelsalen på Grand Hotel. Kungaparets sängkammare samt slottsköket finns på Hallwylska palatset på Hamngatan. Carl Philips barnkammare är tagen i Röda Rummet på Berns salonger. Det enda som är gjort inom slottets område är en underjordisk gång, där Victoria leder barnaskaran in i slottet, i skenet av facklor. Scenografen Stig Boqvist byggde en kopia av slottets balkong mot Norrbro i SF:s studio i Gröndal. Även filmens TV-studio är byggd i Gröndal.

Teamet kring kameran bestod av personer jag tidigare jobbat med, bl a i ”Barnens ö”. B-fotograf var Lennart Peters, elektriker Johnny Pettersson och passare Thomas Roger. Ljudtekniker var Christer Furubrand och Per Carleson. I vissa miljöer förriggades ljus av Ulf Björck, bl a i Grands spegelsal, där 24 st Redheads riggades uppe under taket, och de kunde tändas individuellt från golvet. Kring kameran hade vi några Colortran-mjukljus med 2 st 1000 W halogenrör för lättning och bakljus.

Filmen är gjord med SF:s tekniska utrustning, där huvudkameran var samma Arri 35 BL som jag hade jobbat med som B-foto i ”Picassos äventyr”. Objektivserien var de vanliga Zeiss med ljusstyrka 1:2,2, så om vi behövde högre ljusstyrka så användes Cinema Products XR35 med Canon-objektiv. Vi använde Fujicolor, som på den tiden var 100 ASA. Labbet var Film-Teknik, och ljussättare Sten Lindberg.

Under inspelningen fick vi några få 120-rullar av Fujis nya 250 ASA-film, och vi var försiktiga med att använda dem om kornigheten skulle bli för störande. Vi använde den filmen bara då det absolut behövdes, men i den färdiga filmen syns ingen skillnad på 100 och 250 ASA, mycket därför att de användes i olika miljöer.

Foto: Lennart Peters

Inspelning i Hallwylska palatsets portvalv.
Tage vid kameran, Roland intill, Olle Söderlund med intervjumikrofon
och till höger Gösta Ekman som Säpo-chef, maskerad till Karl XII.

En enda dag, då vi filmade i Hallwylska palatset, fick vi låna en Moviecam, som tillfälligt var i Sverige för att demonstreras. Jag hade jobbat med den tidigare under året, då jag var i Wien och testade kamerans möjlighet att ändra bildfrekvens under tagning. Då hade jag märkt att den var synnerligen tystgående, så vi tog tacksamt emot chansen att jobba med kameran i en svår miljö, ett kök med hårda väggar. Tyvärr hade kameran enbart Cinemascope-bildfönster, men det störde oss inte. Kameran gick så tyst att ljudteknikern trodde det var glappkontakt i batteriet så att kameran inte hade startat!

I filmen förekommer en presskonferens, då företrädare för barngruppen SOPOR (Sveriges Onödigförklarades ProtestORganisation) vill göra ett uttalande om ockupationen av slottet. Den filmades i Gamla Riksdagshusets plenisal (hela huset var under renovering under denna tid) och den gjordes ”på riktigt”, dvs ungdomarna hade lärt sig hela scenen utantill och repeterat den under ledning av Catti Edfeldt. Den filmades sedan i realtid med tre Super 16-kameror, som ett TV-reportage. De andra kamerorna sköttes av Lennart Peters och Hans Welin.

En av de sista scenerna som togs föreställde ett direktsänt TV-tal som skulle hållas av treåriga kronprinsessan Victoria. Tanken var att ta hela scenen utan klipp, med kameran åkande på en räls i Spegelsalen på Grand. En stor mängd stearinljus skulle vara ljuskälla. För ljusstyrkans skull använde vi XR35-kameran med Canon-objektiv, men jag tror vi använde 100 ASA-film.

Canon-objektiven var sannolikt ombyggda stillbildsobjektiv med ljusstyrka kring 1:1,4, men med en oerhört brant snäckgång för skärpeinställningen. Det betydde att hela omfånget på skärpeinställningen var ett kvarts varv på det objektiv vi använde (möjligen 24 eller 32 mm). Scenen omfattade många skärpelägen, och Lennart Peters hade otroligt tätt med märken på tejpbiten.

Dagen för inspelningen hade börjat mycket dåligt. Det hade under natten varit inbrott i SF:s lokaler vid Kungsholmstorg och det enda som stulits – såvitt man kunde se – var Lena Nymans peruk som skulle användas i denna scen! Att fixa en ny peruk hade tagit nästan hela dagen, så tiden att spela in scenen var ytterst knapp.

Efter några avbrutna tagningar hade vi en som verkade bli bra rakt igenom. Då råkade Lennart Peters missa ett skärpemärke just när Lena kom ganska nära kameran, jag viskade något om oskärpa, och han korrigerade snabbt. Jag ville ta om, men nästa tagning blev inte bra, därför att Lena hade tröttnat, och därefter var vi tvungna att sluta för dagen. Det är tagningen med oskärpan som sitter i filmen.

De sista scenerna togs den 6 februari efter ungefär 30 inspelningsdagar. Tre klippare, Jan Persson, Ingemar Ejve och Susanne Linnman, hade klippt parallellt sedan nyår. Ljudläggningen gjordes även den i rasande tempo. Filmen var negativklippt i början av mars, så att jag kunde ljussätta kopian med Sten Lindberg den 4/3. Premiären ägde rum den 21 mars, på 25 biografer runt om i landet.

I Stockholm hade filmen premiär på bl a Röda Kvarn. Jag var med på sjuföreställningen och satt mitt inne i en bänkrad. Filmen började bra, men efterhand blev bilden lätt oskarp. Jag tänkte att det skulle korrigeras vid aktskiftet efter ungefär 20 minuter. Det kom inget aktskifte då, eftersom man lagt upp filmen på 1800 m-hjul! Det blev ett enda aktskifte, och då var bilden skarp i början, när projektorn var kall, men då den värmdes upp blev bilden lätt oskarp igen! Ingen i maskinrummet märkte något, och jag satt så illa till att jag inte kunde flytta mig och ringa upp. Efter denna skräckupplevelse bevistade jag en föreställning om dagen på Röda Kvarn i minst en vecka, stående längst bak i salongen, och jag ringde maskinrummet direkt när jag såg oskärpan komma krypande!

I filmen spelas Olof Palme av Sven Lindberg, i tjuvpojks-mössa av ”Bill”-typ, och det gjorde att filmen inte gärna kunde visas efter Palmemordet 1986. Med början 1993 visades filmen flera gånger i TV, och nu finns den i Svenska Ords DVD-boxar samt går regelbundet på SF-kanalen.

Till startsidan